Det Lilla stegets kraft räddade min söndag!

Jag vaknade igår, söndag morgon, och kände mig överväldigad av allt som måste göras. Dessutom lite trött efter att ha varit ute både fredag och lördag. Allt kändes ganska hopplöst, men det visade sig att det Lilla stegets kraft skulle rädda min dag…

Lägenheten var stökig, grejer som skulle behöva sorteras, bäras upp på vinden, slängas… Massor med grejer som inte hittat någon plats att bo och nu täcktes av ett lager katthår och damm. Fyra fulla korgar med smutstvätt. Och visst borde jag hinna träna också?!

Jag flydde ut till balkongen med en kopp kaffe. Tog fram min anteckningsbok och försökte göra en plan för dagen, men det ökade bara frustrationen. Efter en stund kom min son ut till mig. Nästan lika stressad och uppgiven han. Massor med läxor, men ingenstans att sitta och göra dem. Golvlampan i hans rum hade gått sönder och den billiga stapelbara stolen från Ikea kan man inte sitta många minuter i innan både rumpan och ryggen säger ifrån. Kris!

Det första Lilla steget

“Vi kanske skulle åka till Ikea och köpa en ordentlig stol och en ny lampa?” Jag ångrade mig i samma sekund som jag sa det och tänkte att Ikea bara skulle vara ett sätt att kortsiktigt fly från problemen. Men, det var för sent. Sonen och dottern nappade i 180 och en halvtimme senare var vi på väg ut till Ikea.

2,5 timme tillbringade vi i det gulblå varuhuset. Min son är inte en person som lämnar något åt slumpen. Det ska provas och jämföras kvalitet, funktion, komfort, pris och garantier. Efter en god och mysig lunch i restaurangen (vi missade precis lunchrusningens långa köer) var han redo för en slutlig provsittning och ett välgrundat beslut.

Återstod sedan den obligatoriska pryttelrundan med värmeljus och orkidéer innan vi kunde plocka de utvalda varorna från tag-själv-lagret. Innan vi lämnade varuhuset hann vi även köpa de utlovade påsarna med frysta köttbullar till storebror.

När vi kom tillbaka till lägenheten slog det mig med full kraft: Halva dagen hade gått och lägenheten var fortfarande lika dammig och tvätten lika otvättad. Nu hade jag dessutom två platta paket som skulle monteras.

Jag meddelade sonen att nu var mamma tvungen att vila för att orka med berget av tvätt som skulle till tvättstugan. Jag var inte i stånd att ge mig i kast med våra nyinköpta platta paket. Återigen flydde jag ut på balkongen med en kopp kaffe.

Att inte ge upp

Men sonen lät sig inte nedslås. Han som aldrig ens sett på när man skruvat Ikeamöbler, började lugnt och metodiskt att packa upp och montera sin stol. Två gånger bad han om hjälp med att tyda bruksanvisningen och det dröjde inte länge förrän hans nya kontorsstol var klar. Inte ett utbrott, inte en svordom.

När det var dags att flytta in stolen på hans rum ansåg han att rummet först måste städas. Undan med alla saker på golvet och fram med dammsugaren. Skrivbordet fick en ny plats och med den nya stolen blev rummet som nytt. En kort paus och sedan monterade han även ihop den nya golvlampan. Vips hade han en välorganiserad, funktionell och bekväm arbetsplats och kunde ge sig i kast med matteläxan. Vilken tillfredsställelse tack vare det lilla stegets kraft.

Att inspirera varandra

Lillasyster blev så inspirerad av storebrors framsteg att hon letade fram Billybokhyllan som legat ouppackad och omonterad i flera månader. Innan jag visste ordet av var även Billy monterad. “Det var ju som att bygga Lego…” Såå, nu har jag åtminstone två barn som är bättre än jag på att montera Ikeamöbler.

Billybokhyllan gav plats åt många av de saker som inte tidigare haft någon egen plats, utan flutit runt och samlat damm. Plötsligt fanns det golvyta i både sovrummet och vardagsrummet.

Sonens välstädade rum och de fria golvytorna gav mig energi att ominstallera Danny, vår robotdammsugare, som stått sysslolös i säkert två månader. Han kommer inte till sin rätt i överbelamrade rum, men nu dammsög han lägenheten noggrant.

När klockan var halvåtta hade jag hämtat den sista (och femte) maskinen från tvättstugan, lägenheten var nystädad, allt skräp utburet och bortforslat, dottern hade organiserat sina saker i Billy och sonen hade gjort matteläxan i sitt “nya” fina rum.

Aldrig riktigt nöjd – det sista lilla steget

Pust. Den här gången sjönk jag ner ganska nöjd i soffan på balkongen. Så mycket vi hade fått gjort idag! Det var ju egentligen bara en sak jag inte orkat/hunnit med – träningen. Och trots turen till Ikea hade jag inte fått ihop dagens 10000 steg. Lite surt ändå och svårt att känna sig helt nöjd.

Då sticker sonen ut huvudet och meddelar att han sticker till gymmet. Aahhrrgg!

No excuses. En halvtimme senare hade även jag pallrat mig iväg till det kvällstomma gymmet. Väl där var det så skönt att köra igenom kroppen. Inget superpass, men magmusklerna fick i alla fall jobba ordentligt.

Jag kan knappt beskriva känslan av hur skönt det var att nyduschad krypa ner i sängen. Känslan av nystädad lägenhet, trött kropp och ett väl utfört dagsverke.

Ett dagsverke som började med ett litet steg på förmiddagen samma dag. Hade någon sagt till mig på morgonen att jag skulle kunna gå och lägga mig på kvällen med den sköna tillfredsställelsen i kroppen hade jag inte trott denne. Det Lilla stegets kraft och förmåga att ta oss närmare våra mål är verkligen häpnadsväckande.

Det Lilla stegets kraft

Så vari ligger egentligen det Lilla stegets kraft? Som jag ser det hämtar Det Lilla steget kraft ur tre källor:

1. Lätt att starta med något litet

När vi ska starta upp ett stort projekt är det lätt att bli överväldigad och man orkar inte samla tillräckligt med energi för att starta. Genom att starta med något litet kommer man igång. 

2. Många små steg leder till stor förändring

Det viktiga är att ha målet eller åtminstone riktningen klart för sig. När det gäller större projekt eller förändringar är det svårt att överskåda hela processen redan från början. Man vet inte riktigt vad som ska göras och i vilken ordning. Tar man för stora steg åt gången är det lätt man hamnar fel eller att man väntar tills man har hela bilden klar för sig och dit kommer man aldrig. Bättre att sätta igång med något mindre.

Genom att envist ta små steg i riktning mot målet når man säkrare fram.

3. Framgång föder energi

För att förflytta och förändra krävs energi. Det kan vara svårt att samla tillräckligt med energi för att komma igång. Men när man startar med något litet som man ganska enkelt och snabbt kan slutföra, får man energi av framgången. Innan man vet ordet av har man startat på nästa steg i sin process.

Tillsammans är man starkare

En annan viktig och rolig lärdom från dagen är ju att så mycket lättare det är att lyckas när man gör saker och ting tillsammans. Jag och barnen peppade, stöttade och turades om att vara drivande under dagen. När någon tröttnade hade någon annan energi och vi fick energi av varandras framgångar. Att inte känna sig ensam på resan ger också motivation och energi. Så det gäller att omge sig med rätt människor – de som peppar, stöttar och motiverar. Tillsammans når man längre och har dessutom roligare på vägen.

Så fick min september och min höst en riktig rivstart. Tack vare att jag tog ett litet steg söndag förmiddag den 1 september. Nu ska jag se till att hålla energin uppe så får vi se var det här kan sluta…

Behöver du några tips för att komma igång med dina planer inför hösten? Här hittar du mina råd för att komma igång!

Dela gärna: